Länkar
Teckning av hur älgjakt med hjälp av fångstgrop kunde gå till.
Strax söder om byn Gopshus finns ett antal fångstgropar som sträcker sig i en rad upp mot Gopsbergets brantaste delar och sedan fortsätter på andra sidan berget upp mot Söderberg. Av de någorlunda bevarade fångstgroparna finns fem stycken på Gopshussidan av berget och tio stycken på bortsidan.
Jakten – eller rättare djurfänget – hade även den i äldre tid en på åtskilliga sätt annan karaktär än i våra dagar. I alla tider har dock älgen varit det viktigaste bytet.
Man fångade älg för att få kött och hudar. Man beredde hudarna och tillverkade sedan dräktplagg såsom byxor och handskar. Älghudar användes även vid reptillverkning .
Bland de fångstmetoder, som brukats för älg, torde fångstgroparna vara de äldsta.
En fångstgrop för älg var rund, 3 – 4 meter i diameter och omkring 2,5 meter djup med sluttande väggar. I botten kunde placeras lodrätt stående spetsade pålar, senare järnskodda, eller en trälåda utan botten där älgens ben fastnade så att djuret inte kunde röra sig. Den uppskottade jorden lades som en vall omkring fångstgropen. Vallens höjd kunde vara någon eller några decimeter och bredden ett par meter.
Fångstgroparna var ofta placerade i rader, med 30 – 50 meters mellanrum, och mellan groparna fanns hinder eller stängsel av fällda träd och grova grenar samt buskar med öppning endast rakt över groparna
Groparna hade maskerats med kvistar, ris och mossa över ett glest spjälverk av smäckra slanor .
Fångst av älg med användande av fångstgrop förbjöds i lag år 1864.
Restaurerad fångstgrop belägen på norra sidan av Gopshusberget.
2004-12-12
e
